20 December 2009 / B
Det var med rusande hjärta och kallsvettiga händer jag klev upp på vågen i morse.
Gårdagens intag var oacceptabelt och jag har faktiskt ingen aning om varför jag åt så mycket.
Kanske för att bevisa för min mamma att jag faktiskt äter?
Kanske använde jag bara det som en ursäkt för att kunna trycka i mig kalorier?
Vad anledningen än var, vare sig omedveten eller ej, så funkade det.
Mamma slutade kalla mig anorektiker, och hon verkade inte lika upprörd över att jag blir smalare.
Men för att komma tillbaka till dagens vägning.
Hade inte gått upp ett hekto ens.
Fastän jag åt 3 ägg, potatismos och kött och en onämnbar mängd godis.
Men jag tänker inte lita på samma tur idag.
Om två timmar eller nått, så kommer jag att sticka till gymmet.
Stanna där tills dom stänger och sedan hoppas på att jag missar mammas middag.
imorgon blir det stan som gäller, från morgon till kväll.
Jag är ju som sagt en sådan människa som alltid väntar till sista sekunden att köpa julklapparna.
Så jag har i alla fall något att göra imorgon.
Jag är ju som sagt en sådan människa som alltid väntar till sista sekunden att köpa julklapparna.
Så jag har i alla fall något att göra imorgon.
Ush. Jag kan inte komma över känslan av total skräck som rusade genom kroppen för endast en timma sedan.
Jag hade börjat grina om siffrorna på vågen var högre än igår.
Kommentarer
Postat av: cecilia
hej :) gillar din blogg!! är de du på bilden? :)
Trackback
