28 Mars 2009 / B



Åh, åh, ÅH!
Vet ni vad jag älskar? Att vara sjuk!
Vet ni vad jag hatar? ATT INTE FÅ BLOGGA!
Varenda jävla dag har jag kikat in på bloggen, för att se inläggen som M lägger upp.
Och åh vad jag har lidit.
men nu är jag här.
-12 KG.
det blev inte mycket av en fasta.
1 dag.
Patetiskt.
men kom på att om jag vill gå ner i vikt och HÅLLA BORTA dessa onda KG, så var jag tvungen att äta ändå.
Och nu har jag vart sjuk på sista tiden, så inget gym för mig, och heller ingen skola.
Massa skräp mat ( glass,glass glass i stora lass. ) och ändå har jag gått ner i vikt.

Jag har väl NÄMNT att jag älskar att vara sjuk?

Nåväl, ska jag dela ännu en nyhet med er alla?
Jag har väl aldrig precis vart smal. När jag var liten så var jag LÅNG och normalviktig för min längd, men eftersom jag var längre än alla andra så SÅG jag tjock ut.
Men i alla fall, idag har jag gått runt i ett par jeans som jag inte haft på sisådär kanske (enligt mor. ) sex år?
Har jag allvarligt vart så tjock när jag var tolv år?
Nåväl, jag kom i dom.

Har satt lappar på alla mina byxor nu, om hur många KG jag måste vara minus på för att få prova dessa klädesplagg.
mestadels står det -20 på lapparna.
Så det är bara att fortsätta gå ner i vikt.

åh, M.
När jag är frisk igen så ska vi träna, träna och ÅTER IGEN träna!

Jag känner mig så pepp, så lycklig, så FRI!

Satt för övrigt i morse med min isglass och tänkte ; "Jag vill vara smal. Inte normalt smal. Inte LITE underviktig, utan sådär FARLIGT smal. Bara vackra, underbara ben. Åh, den dagen jag kan bli så vacker. Så underbar. Så perfekt."

Så, imorgon vid tre tiden på morgonen blir det ännu en gång en promenad på tre timmar.
Sen ska det göras läxor.
Somnar kanske inte middagen förbereds.
Och sen är jag tillbaka i skolan.

Tänk, om vi vill bli smala så KAN vi bli smala.
Vi tycker bara att allting är så svårt.
Tänk er att det är lätt att gå ner i vikt istället.
Allting är psykiskt.
Åh, jag känner mig så stark
Visst, de här jävla jeansen sitter tajt i låren men löst runt midjan ( får använda ett bälte. ) men vet ni vad...?
JAG BRYR MIG INTE!
För tajta jeans påminner en bara om att man kanske inte ska äta så mycket.
Man känner när man ätit för mycket, för jeansen sitter tajt. Man riktigt känner hur fettet växer.
Och går man runt i tajta jeans tänker man på hur fet man ser ut, och hur fet man ÄR, så då är det en KONSTANT påminnelse, eller hur?

Nåväl.

JAG ÄR TILLBAKA!
Åh, vad jag ÄLSKAR att blogga!


Har för övrigt samlat på rätt så mycket thinspo medens jag vart förbjuden att blogga.
SÅ VÄNTA NI BARA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0