24-25 Maj 2009 /M

Vet inte riktigt vad jag skall ta mig till just nu. Jag känner mig helt tappad. Borta.
Det är inte det att jag är så frustrerad eller panikslagen att jag inte vet vad jag ska ta mig till, nej, jag vet helt enkelt ingenting. Jag vet inte ens varför. Det handlar inte bara om att allt som har med mat att göra bara gått skit hur länge som helst nu.
Ursäkta för allt detta meningslösa pladder, men jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva.

Och nu tog det stopp. Egentligen vill jag bara markera och radera det här, men nej, det är väll lika bra att skriva när jag väl (miss)lyckats börja.

Som sagt, har ätit som en gris hur länge som helst, dag efter dag. Nu känner jag i hela magen, i hela mig, hur motivationen till att inte äta bara flödar. Eller kanske är det oviljan till att äta. Jag känner mig så trygg på något sätt när jag inte äter. Den där veckan då jag knappt åt någonting alls har varit bland den bästa på väldigt länge, så varför håller jag på som jag gör? Varför ger jag vika för ofrivilliga impulser? Jag önskar att jag satt här och åtminstone hade ångest för allt jag har ätit, men inte ens det har jag. Jag känner mig helt tom ena stunden, fladdrande fjärilar i magen (motivation) andra stunden och därefter gråtfärdig, förbannad. Sedan tom. Igår var jag så jävla förbannad att jag vet inte vad. Sedan gick jag ut på en lång kvällspromenad och blev glad igen. Men imorse var jag näst intill lika arg. Självklart tar jag ut detta på mina förräldrar, eftersom det är de som retar upp mig, men pojkvännen drabbas ju också.. Nu tänker ni säkert att jag är någon barnrumpa med PMS, och det blir väll ännu värre om jag försöker försvara mig emot det :) Men nej, detta är faktiskt något helt annat.

Som vanligt skriver jag alldeles för sent, men men :)
Imorgon börjar allvaret, och jag hoppas att ni får en fin vecka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0