rainbee

Äntligen äntligen är jag klar med skoluppgiften som har tagit hela kvällen. Jag mår väldigt illa, och är jäkligt besviken på mig själv. Dagen gick så himla bra till en början, men sedan spårade den ur. Jag hatar det, och det blir alltid så. Vart har den biten av mig själv tagit vägen där jag kunde vara duktig duktig duktig flera dagar i streck? Jag klarar inte ens en dag nu.
Jag tror att mycket hänger ihop med träningen. Med tanke på hur isande kallt det är ute nu så blir promenaderna färre - och jag blir värre (höhö, fint jag rimmar). När jag tränade regelbundet hade jag mycket lättare för att sansa mig och hålla mig ifrån mat. Snart slutar det med att jag får låsa köksdörren. Ibland äter jag helt utan att vara hungrig, BARA för att jag är sugen. Jag äcklas av mig själv. Sedan får jag ångest, vilket oftast resulterar till att jag spyr. Hur långt har det inte gått, när jag och B står och kollar in våra genomskinliga tänder i min badrumsspegel? När man börjar associera badrummet till spya snarare än till något annat. B vill åtminstone sluta, men vill jag? Jag vet fan inte. Jag har inte tänkt på det, det har blivit så vanligt. Vardagen. Går man ner i vikt? Nej det gör man inte. Så jag borde, borde verkligen sluta.


Imorgon är en ny dag. "Gör bättre ifrån dig imorgon då" - jag ska. Jag är duktig enda tills jag kommer hem, så jag får väll helt enkelt sluta att vara hemma :) Nej men. Låsa köksdörren får bli nästa uppgift. Nu skall jag sova, och jag hoppas att jag drömmer en vild mardröm så att jag bränner lite extra kcal ;)
God natt!