rainbee

Två anonyma tjejer i en av Sveriges tre största städer bloggar om vägen till ett smalare liv. Ni får ta del av våra tankar och våra handlingar, och era tankar mottages gärna i kommentarsfältet :)

Att Vakna Är En Mardröm/ B

Kommer ni ihåg när man var liten?
När man vaknade på morgonen och var ledig.
Antingen drog man sig i sängen extra länge och endast njöt av värmen under täcket och mjukheten av kuddarna.
Riktigt njöt som in i helvete.

Eller så hoppade man ur sängen, full av energi och så upprymd över att det är snö ute.
Snöbollskrig...Snögubbar.
Man hade knappt hunnit trycka i sig en macka innan man var färdigklädd i overall och ute genom dörren.

Nu när jag vaknar, så öppnar jag ögonen och stirrar upp i taket i minst tio minuter.
Försöker att inte tänka alls, medens klockan långsamt tickar.
Jag rör inte på mig.
Andas knappt.
Händerna ligger pressade mot madrassen.
Jag vill inte röra vid mig själv.
Men det kommer en tid då man vet att tiden att gå upp endast kommer närmare och närmare.

Så man börjar långsamt treva med händerna mot den där varma känslan av hud som man avskyr.
Dunderlår.
Degmage.
Tjurnacke.
Mjuka bröst.
Ett tjockt fettlager som hindrar revben, höftben och nyckelben från att sticka ut i en skarp kontrast.
Och de enda ord som rusar genom huvudet under hela den här processen är ;

Tjockis tjockis tjockis.
Ingen kommer någonsin att älska dig.
Du är ful.
Jag hatar dig.
Jävla fetto.
Om du inte blir smalare innan studenten så är det självmord som gäller.
Hur fan kan du leva med dig själv?
Jävla äckliga människa.

Du kunde vara så mycket finare B.

Om bara du var smal...

Fan, exakt min morgonrutiin...

Så jag känner oxå, verkligen skillnad från när man var liten!

vilken fin text. blev helt tagen. Väldigt sorgligt att det är så. men känner igen mig.

Känner precis som du. Men vi SKA bli smala nu också! <3