28 Februari 2010 / B

Jag ändrade bakgrunden osv för tillfället.
Bara tills helgen är här.
Då ska jag & M ta och komma överens om en bakgrund vi båda gillar, och kanske försöker vi klistra ihop en ny banner också som är ganska snygg.
Men för tillfället får ni nöja er med detta.

Detta kommer troligen bli ett långt inlägg, bara så att ni blir varnade i förhand.


Hur ska jag förklara?
På sista tiden vet jag inte vad som har hänt med mig.
Det började med att jag började tappa så äckligt mycket hår. Verkligen stora klumpar.
Detta skrämde mig halvt från vettet.
Jag började bli väldigt noga med att dricka min Vitamin B brustablett från Apoteket på morgonen.
det är de där brustabletterna som heter 'B-active'.

Dom funkar, faktiskt, även fast jag bara druckit dom i någon vecka nu.

Men det är inte bara håret.
Långt ifrån.
En oförklarlig trötthet har sköljt över mig, och jag kan knappt stå upp på benen ibland.
Så trött att jag får kämpa för att inte titta i kors.
Jag har börjat somna på bussarna.
I skolan.
På lektionerna.
Jag har aldrig vart så trött förut.

Sedan har jag börjat få...
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.
Det har ingen betydelse om jag står eller sitter.
Helt plötsligt känns det som om jag väger 300 ton och gravitationen trycker ner mig mot marken.
Jag känner mig tung och som om jag ska falla ihop vilken sekund som helst.

Det är inte för att jag äter dåligt, för det gör jag verkligen inte.
Jag äter normalt, i ett desperat försök att faktiskt hitta orken att stanna vaken på lektionerna.
För jag kan verkligen inte slacka av nu.
Inte nu, sista terminen i skolan och allting.
Jag vill bli klar med allt.
Få det överstökat.

Kanske är det för att jag inte gymmat?
Jag orkar knappt släpa mig upp ur sängen på morgonen, och gymmet?
Gymmet verkar som en omöjligt plats att nå just nu.


Jag har varken gått upp eller ner i vikt, utan är rätt så stabil.
Men alla muskler har förvandlats till fett och allt fettet får mig att känna mig så äckligt obekväm.
Jag vill inte ta på mig jeansen på morgonen, för jag hatar hur tajta dom är.
Så mycket tajtare än förut.
Förut var dom åtminstone lite pösiga.
Men nu?
Jag ryser bara vid tanken.

Någonting hände idag som gjorde en liten vändpunkt för mig dock.
Jag stod i mataffären.
Tänkte köpa någonting att äta.
Stilla detta sötsuget som grävde i mig för tillfället.
Tog en Yoggi och tänkte att det skulle mätta mig länge.
Men sen sökte jag mig till kakorna.
Tittade på Ballerina Choco.
Bara 13 kr för ett paket.
Jamen det kan man ju ta! Vilket bra kap!
Tog ett paket, och vandrade bort mot godiset.
Och för varje steg kände jag hur jag själv blev tyngre och tyngre.
Stannade upp och tittade ner på paketet.
Nej.
En liten röst viskade i mitt huvud att det ABSOLUT inte var värt det.


Vad väger dom här paketen med ballerina?
200gram?
Betyder inte det att det är ungefär 1000-1200 kalorier i varje ballerina paket?
Jag lade undan paketet och vandrade över till godishyllan.
Något sött och litet måste dom väl ändå ha?

15 minuter senare, och jag står fortfarande där och biter mig i tummen.
Varje gång jag rör vid någonting säger en liten röst i mitt huvud att nej, tänk inte ens tanken.
Det är inte värt det.
Kalorierna är lika med vikt är lika med självförakt.
Och ändå kan jag inte slita ögonen från godiset.
Jag vill ha någonting.
Men jag vill inte ha de övermäktiga kalorierna.

Jag börjar nästan lipa i ren desperation när jag märker ur ögonvrån att någon ställer sig kanske en meter ifrån mig.
Jag vet vem det är utan att ens behöva titta.
Det är M.
Kära, kära, kära M.
Långa, smala underbara M med en burk med krossade tomater i handen.
Jag söker mig till hennes sida som en nattfjäril till ljuset.


Jag och M har inte setts så ofta på sista tiden.
Kanske en eller två gånger har vi träffast på i korridoren.
Men annat?
Knappt alls.
Sms, MSN och telefon har inte använts, och vi har vart för upptagna av våra egna liv för att hinna med varandra känns det som.

Funderar nästan på om jag borde sätta en bild av M i plånboken, precis bakom kreditkortet.
Så varje gång jag tar fram kortet för att köpa mat eller något liknande, så kommer jag att se hennes ansikte.
Det kommer att ge mig styrkan att tacka nej, hoppas jag.

"Everything I want to be, I am, only buried under a layer of fat."

Kommentarer
Postat av: M

<3 :)

2010-01-29 @ 09:02:30
Postat av: b

Underbara bilder.

Dock läskigt med dina.. "känslor". Hoppas det går över.

2010-01-29 @ 20:08:22
URL: http://nevertoothin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0