rainbee

Förut var det jag och M som höll på.
Var tillsammans i denna kampen.
Nu har hon rest bort och kommer inte att vara hemma på ett tag.

Två av mina andra kompisar, som bor cirka 20 min bort med tåg, håller på att förlora vikt tillsammans.
Och det gör mig så jävla arg.
En av dom är riktigt söt tycker jag. Och vare sig hon är fet eller smal...Jag antar att 'beauty is in the eye of the beholder'.

Den andra har väl inte precis haft turen när det kommer till skönhet.
Skelande ögon, mossiga tänder, EXTREMA stretchmärken, hängtuttar och fastän hon är naturlig blondin har hon svart kroppshår lite här och var.

Men nu har dom två börjar gå ner i vikt...jag tror till och med att den här blonda bruden väger mindre än mig nu.
Och jag ska hem till henne om en vecka?

Jag känner mig äcklad av mig själv.
Av den här omättliga hungern som gnager i mitt inre.
Klarar jag inte mer än såhär?
Vad hände med bruden som gick 107 timmar utan att en matbit passerade hennes läppar?

Vad hände med bruden som gick till gymmet varje dag?

Jag har slackat av. Förlorat andan.

Jag rusade mot lyckan, trillade omkull, och nu försöker jag desperat ställa mig upp igen med ett brutet ben, och fortsätta min kamp.




Efter att ha svullen mage och den där allmänt obekväma känslan i 9 dagar, så har äntligen mensen kommit.

9 dagar föresenad.

Mitt hår har slutat trilla ut i stora tussar nu, men jag är fortfarande rädd  att jag går runt med en kal fläck på huvudet och ingen vågar säga till.

Och inte bara är jag fet, ful  och äcklig, utan nu är jag pank också.
55 kronor kvar på kortet.
Senast jag kollade hade jag 1700 kr.
vad har jag spenderat dessa pengar på?
ja du, det är en jävligt bra fråga.

Jag själv blev shockad och började räkna alla kvitton.
Men det stämmer visst.
1700 spänn...Vad i helvete?

Ska strax ut och gå i 1,5 - 3 timmar, beroende på vädret.
Regnade som satan för bara några timmar sedan och jag vill ju inte vara ute i ösregn i tre timmar.