23 Juli 2009 / B
Jag vet inte vad jag ska tycka eller tro längre.
Utseendevis har jag inte förändrats ett dugg.
Jag är fortfarande lika fet, lika äcklig..
Men känslomässigt?
Jag har börjat dra mig för att möta vänner.
Hur många gånger jag jag inte dragit mig ur dagen innan, för att slippa möta vänner?
Hur många sociala event planerar jag att undervika i framtiden?
Jag ligger och gråter på nätterna, äcklad över att jag inte kan göra bättre ifrån mig.
En ständig känsla av hjälplöshet och bedrövelse lever i mitt inre.
Klöser sönder mig.
De saker som jag en gång var intresserad av..
Jag känner ingen glädje över dom längre.
Känner inte för att försöka.
Och jag är hela tiden så jävla, förbannat trött.
Jag sover i tolv timmar, men ändå känner jag mig helt utmattad, som om jag inte sovit en blund, när jag väl vaknar.
och jag känner mig så trött mentalt också.
Som en gammal, gammal gumma vars muskler har förtvinat.
Som inte orkar kämpa längre.
Jag orkar knappt dra mig upp ur sängen på morgonen, längre...
Är detta vad de kallar början på depression?
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag har en svag känsla för att det är precis det det är, en början på en depression. :/
Postat av: Jackie
Jag räknar inte det kalorierna! Saken är den med alkohol, att kroppen förbränner de kalroierna fört, och mycket fortare än andra livsmedel. Så, såvida man inte käkar medans man dricker, så är det lungt :)
Jag käkar inget extra innan jag ska dricka, så runt 500kcal som vanligt :)
Trackback
