rainbee

Vad fan hände med kontrollen?
Det känns som jag har ett monster inom mig, som krälar runt i magen och vrålar.
"Mat! Mat!"
Händerna rör sig på sina egna villkor, käken tuggar automatiskt, och jag vet att det är fel.
Så jävla , jävla fel.

Jag längtar tills skolan börjar igen.
Då har jag i alla fall inte tillgång till mat 24/7.
Och jag bävar inför sommaren.

Nej, jag måste finna kontrollen.
Jag kan inte lyssna till magen längre.
Jag trodde jag hade kommit så mycket längre än det här.

När kommer du hem, M?
Gymmet har besökt endast tre gånger denna veckan.
Av sju dagar har jag endast vart där tre gånger.
Hur äckligt fet får man bli?

Jag behöver Hoodia, Burn, Efedrin...NÅGONTING för att stilla denna hungern som vägrar ge med sig.
Mina BURN är slut, och hungern gnager verkligen.
Ingenting gör mig mätt och ingen energi har jag till övers.
Två minuter efter att jag har ätit, börjar jag leta efter mer mat.

En sak är i alla fall säker.
Mamma kan se att jag äter. Så nu kan hon inte fråga om jag är 'anorektisk' längre.

Men åh, vad jag saknar kontrollen.
Hunger smärtorna som långsamt bleknar bort, i takt med att stoltheten ökar.
Stoltheten över att inte behöva äta lika mycket skit som alla andra.
Jag vill bara, bara bli smal.
Jag kan helt enkelt inte ge upp nu.