rainbee

Jag gillar den inte. Känslan. Den som får mig att känna mig fet, klumpig och ofräsch. Mättnaden alltså, mättnadskänslan. Ångest. Jag känner den nu, som ett enda tryckande misstag. Men jag har blivit bättre på en punkt. Jag äter ingenting efter klockan sex, på kvällen. Och dom senaste dagarna har jag inte ätit något av morsans och farsans middag.
Snart skall jag och B på promenad i alla fall, och "mättnadsångesten" brukar försvinna (eller åtminstone bli bättre) då.

Jag vill kunna ha tajta byxor, utan att låren skall nudda vid varandra någonstans. Jag vill kunna sitta vart som helst, hur som helst, utan att behöva tänka på hur mycket mina lår flyter ut. Jag vill kunna ta i mina lår, utan att få tag på någonting. Jag vill inte ha äckligt späck mellan fingrarna när jag tar på mig själv.

Tur att klockan är efter 18. Alla risker för synd är förbi.