rainbee

 Helt ärligt känner jag för att böja mig över toaletten och spy just nu, eller att bara sätta mig i ett hörn och gråta.
Det var planerat att jag endast skulle äta sallad med kyckling idag.
Men så blev det så JÄVLA mycket mer.
Små saker som tillslut blev en stor hög.
Och allt jag kan göra är att darra av skräck för hur mycket jag kommer att gå upp.
Jag kommer inte att våga gå upp på vågen imorgon och se hur mycket jag återfått i vikt.
Jag kommer inte att kunna äta nånting.
Det känns som om hela fastan var för ingenting. 99 timmar utan mat till ingen som helst jävla nytta.
Som om jag har tänjt ut magsäcken och nu förtjänar jag inte något förutom vatten.

Jag tål inte synen av mig själv just nu. Känns som om jag är gravid, så mätt är jag, och är det nånting jag hatar, så är det att vara mätt.
För mätt pekar på att man har massa fet mat i magen, som kommer att sluta upp på magen eller på låren.
Jag var ju så stolt över mig själv.
Mat är inte värt besväret.
 Imorgon kommer jag endast leva på en diet mix, och på måndag, onsdag, torsdag och fredag kommer jag ännu en gång att tvinga mig själv att fasta, som straff för min dåliga självkontroll.
 Lyckligtvis kommer jag att dela fasta dagarna med M. Så man är ju inte helt ensam.