22 Juni 2009 / B

Ett snabbt inlägg medens släktingarna sover i rummet bredvid.
Vet inte hur jävla mycket mer jag klarar.
Har inte spytt på flera veckor känns det som, och inte heller tagit några laxerings-tabletter.
Och jag har aldrig ätit mer i hela mitt liv än vad jag gör nu.
Ångesten sätter sig in, speciellt när jag såg en bild vi tog idag utav mig och en av mina släktingar.

Mina lår.
Är.

ENORMA.
Jag vill bara dö.
Men man måste tänka positivt.
Det blir en grymt bra 'före bild'.

Imorgon bär det av till nöjesparken.
Vill egentligen inte, för jag har bara tajta jeans att sätta på mig.
Och jag känner mig så äckligt, äckligt fet.

Men på tisdag åker dom.
Äntligen.
Jag älskar dom.
Men en av dom är så jävla extremt vältränad och smal.

Jag får ge järnet nu när dom åkt igen.
En ny, hälsosammare livsstil.

Snälla gode gud, låt mig klara av detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0