12 Januari 2009 / B




Åh, jag är så sur.
Sådär äckligt arg över allt, men ändå ingenting.
Jag har stampat runt här i huset hela kvällen nu, morrat som ett vilt djur åt mina föräldrar och vrålat åt mitt syskon.
Inte ens hunden har kommit undan.
Varför är jag då så sur?
Vad är det som gjort mig så förbannad?

Jag själv.
Det är mitt egna fel.
Jag är så ledsen att jag är arg.
Och jag är ledsen för att jag är fet.
Jag är fet och äcklig och jag vill inget hellre än att skära bort allt fettet.
Eller, hellre, krypa ihop under sängen och inte kräla fram igen förrän jag är smal och fin och vacker.

Jag hatar verkligen att jag kan känna att jag gått upp i vikt.
Jag vill klösa och klösa tills det inte finns något kvar.
Skära upp armarna och skära bort fettet.
Jga vill grina som en jävla liten barnunge, men det finns en liten låga inom mig som fortfarande brinner starkt.


En liten röst som viskar om kommande tider.

Svarta skinny jeans.
Små, söta tröjor.
XS storlekar, om inte mindre.
Size 0 jeans.
Höftben.
Nyckelben.
Kindben.
Svan-lika nackar och glädje.
Fullproppade garderober och stora ögon.
Smala handleder och en vikt under 50Kg.

Rösten viskar, och jag ska lyssna.


Kommentarer
Postat av: elli

åååh vad det lät underbart! kämpa på, we'll get there! take care <3

2010-01-13 @ 09:56:37
URL: http://tomorrowcanwait.blogg.se/
Postat av: P

Tipsa om mättande, kalorisnåla måltider i min blogg! :)

2010-01-13 @ 11:20:06
URL: http://supermodelthin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0