31 Januari 2010 / B
Klockan har nyligen slagit 01.00 när jag börjar skriva detta inlägget.
Jag håller på att rensa igenom min hotmail inkorg.
Då det gått några dagar, om inte mer än två veckor, sen jag kollade min inkorg sist, så hade jag närapå 300 olästa meddelanden. Över 200 av dom från bloglovin.
Idag, efter lite sömn, ska jag sätta mig ner, blunda och andas djupt.
Och för mitt inre öga ska jag föreställa mig hur jag vill se ut.
Vart är jag påväg?
Höftben, nyckelben och slanka ben.
Skinnyjeans, slappa linnen som avslöjar nästan alltför mycket av en spröd liten kropp och armband som glider upp till överarmarna när jag sträcker mig efter något på en hylla.
Jag ska föreställa mig allt.
Fem-tio minuter ska jag bara sitta där och för mitt inre öga föreställa mig framtiden.
Det ska inte förbli drömmar.
Det ska bli min framtid.
Och sen ska jag äntligen sticka iväg till gymmet.
Gymma så duktigt att jag vaknar upp med värkande muskler och gott humör på måndag.
För jag klarar verkligen inte av det här mer.
Igår fick jag ett raserianfall som slutade upp med att jag satt i mitt rum och gröt.
Varför?
Det var ju ingenting som hade motiverat raseriet som la sig över mig som en tjock filt.
Ingenting i omgivningen i alla fall.
Varför blev jag då arg?
För att jag inte är smal.
För att jag inte gymmar.
För att jag inte har ett mellanrum mellan mina lår när jag står med knäna ihop och för att jag inte har skarpa nyckelben.
Jag håller på att rensa igenom min hotmail inkorg.
Då det gått några dagar, om inte mer än två veckor, sen jag kollade min inkorg sist, så hade jag närapå 300 olästa meddelanden. Över 200 av dom från bloglovin.
Jag känner mig inte tillräckligt pigg och motiverad just nu för att kommentera allas inlägg.
Men jag tar mig tid att läsa dom.
Sitter ens stund och försöker hitta på något att skriva, men kommer upp med absolut ingenting.
Så jag klickar bort sidan.
Klickar fram nästa.
För att upprepa processen där.
Men jag tar mig tid att läsa dom.
Sitter ens stund och försöker hitta på något att skriva, men kommer upp med absolut ingenting.
Så jag klickar bort sidan.
Klickar fram nästa.
För att upprepa processen där.
Idag, efter lite sömn, ska jag sätta mig ner, blunda och andas djupt.
Och för mitt inre öga ska jag föreställa mig hur jag vill se ut.
Vart är jag påväg?
Höftben, nyckelben och slanka ben.
Skinnyjeans, slappa linnen som avslöjar nästan alltför mycket av en spröd liten kropp och armband som glider upp till överarmarna när jag sträcker mig efter något på en hylla.
Jag ska föreställa mig allt.
Fem-tio minuter ska jag bara sitta där och för mitt inre öga föreställa mig framtiden.
Det ska inte förbli drömmar.
Det ska bli min framtid.
Och sen ska jag äntligen sticka iväg till gymmet.
Gymma så duktigt att jag vaknar upp med värkande muskler och gott humör på måndag.
För jag klarar verkligen inte av det här mer.
Igår fick jag ett raserianfall som slutade upp med att jag satt i mitt rum och gröt.
Varför?
Det var ju ingenting som hade motiverat raseriet som la sig över mig som en tjock filt.
Ingenting i omgivningen i alla fall.
Varför blev jag då arg?
För att jag inte är smal.
För att jag inte gymmar.
För att jag inte har ett mellanrum mellan mina lår när jag står med knäna ihop och för att jag inte har skarpa nyckelben.
Kommentarer
Postat av: evelina
Allt man fantiserar om tänker på kan bli verklighet, riktigt smart att du gör så! jag hade en skiva jag brukade ligga och lyssna på som sa att man skulle tänka så, så smarta att du kommit på det själv;)
Jag började gråta inför min mamma igår när vi pratade om panik känsla hon undrade nog vad jag led av ahahah, jag med vet inte vad som hände bara började as lipa.
Trackback
